Hejsan allihopa!
Nu befinner jag mig sedan den 9 juni i lantorten Mildura och arbetar på en farm. Mer om det senare, först till resan, från Sydney till Perth och tillbaka.
Resan till Perth var underbar på alla sätt och vis. Vi lämnade Sydney tidigt på morgonen den 22 maj och allt gick till en början väldigt fint. Vi körde genom Blue Mountians vilket var väldigt vackert. När vi passerat dem blev det dock ganska platt, och fortsatte var så nästan hela resan.
Efter att ha kört i några timmar tyckte jag att det var min tur att köra, och efter att ha ringt försäkringsbolaget och försäkrat att det var ok lät Tom mig köra. Nu var det ju ett tag sedan jag körde, om man inte räknar med Fräser Island men det var inte ens riktiga vägar där så det räknas inte, så jag kände mig lite ringrostig. Till en början gick det dock fint, även om bilen är väldigt annorlunda från vad jag kört tidigare. Den är ganska stor, automatväxlad och så fort man sätter foten på pedalen rusar den iväg. När jag skulle svänga första gången råkade jag köra på fel sida av vägen, men det var inga andra bilar där som tur var. Efter ett tag började vägen bli väldigt dålig, det var inte linjer och vägkanten slutade tvärt i en skarp kant. På andra sidan körfältet möttes jag av så kallade road trains, stora lastbilar som dundrar fram. Dessutom hade jag solen i ögonen. Det var inte lätt, och så klart råkade jag göra punka på däcket genom att köra på en skarp kant. Det var inte heller en vanlig punka, utan själva metallgrejen som däcket sitter på fick en buckla, inte kul. Som tur var hade vi inte långt kvar till närmaste stad där vi kunde fixa däcket nästa dag.
Det blev en del körande, så vi bestämde oss ganska tidigt för att skippa Uluru, det skulle bli för mycket helt enkelt. Efter första dagens olycka körde jag dock igen och allt gick bra, vägen var mestadels rak. När vi passerat Port Augusta norr om Adelaide blev samhällena allt färre och glesare. Det är otroligt att man kan köra så länge utan att se ett enda samhälle. Under två dagar passerade vi inte en enda stad, endast bensinstationer, campingar och motell.
Under resan har vi båda campat, bott på motell och pubar (typ som motell). En natt när vi skulle campa var det väldigt blåsigt och regnigt, men det var rätt sent när vi stannade så vi tyckte inte det var någon ide att betala för ett rum. Men efter bara någon timma i tältet började regnet sippra in och vinden höll på att riva sönder det, så vi blev tvungna att sova i bilen.
När vi väl nått västkusten gjorde vi fler stopp och mindre körande. Vi spenderade två dagar i Esperance, en natt i Denmark där vi besökte the Valley of Giant Trees, Margret River och till slut Perth. Sedan var det dags att åka tillbaka igen. Vi tog en annan snabbare väg via Coolgarlie och hade tänkt ta oss till Norsman redan första dagen. Dit kom vi dock inte eftersom någonting i bilens motor gick sönder och bilen inte gick att köra längre. Det var mörkt, vi var mitt ute i ingenstans och inte många bilar passerade. Som tur var är Tom medlem i Roadside assistance, så de fick komma och hämta upp oss, sätta bilen på en lastbil och köra oss till Koolgarlie där de kunde fixa bilen, vilket som tur var inte var så svårt. Resten av vägen gick utan problem.
Under tiden hade jag dock lyckats skaffa mig farmwork i Mildura, vilket var på vägen tillbaka till Sydney. Så jag tog ett svårt men förnuftigt beslut att hoppa av här på vägen och låta Tom köra den sista biten själv. Det var inte alls planerat och jag har fortfarande hälften av mina saker i Sydney, men med tanke på att jag har haft lit svårt att hitta farmwork bestämde jag mig för att det var det rätta beslutet.
